2011 var vårt första agilityår, med nybörjarkurs i september och en intensiv höst med många svängar till utomhusbanan i alla väder! Sen skadade Annie klon/tån i slutet av november och fick vila hela december, löpte i januari men nu, nu ska vi kicka igång igen!
Och på tal om att kicka igång så blev jag i veckan invald till vår hundklubbs – Uppsala Hundvänner – styrelse, och har i helgen blivit insatt i något vansinnigt roligt som vi ska anordna i sommar: Slottshoppet – en sexdagars agilitytävling!
Det kommer alltså bli vansinnigt mycket hundfokus i vår/sommar för min del vilket jag ser gaaalet mycket fram emot! Speciellt eftersom att vi ska göra egen tävlingsdebut så snart vi har blivit varma i kläderna igen och har kontroll på alla hinder. Såklart ska vi tävla på Slottshoppet också, men det känns som en god ide att i alla fall ha VARIT på en tävling innan jag spenderar mer än en vecka heltid med att organisera en sen.. Haha!
Så motivationen och peppen är på stark uppgång, snart rullar träningarna igen och det står vattenflaskor uppställda som slalom i vardagsrummet som vi tränar på en stund varje dag.. Annies löphjärna har börjat klarna och det bästa av allt är hur mycket hon ÄLSKAR agility, och det kommer bli otroligt roligt att se hur hon utvecklas när hon ges möjlighet.
Helt enkelt: 2012 kommer bli grymt bra! Siktar mot stjärnorna!
Idag var det -2°, strålande sol och nästan vindstilla, så vi packade väskorna och gick till Vedyxaskogen!
Där gjorde vi upp eld och täljde grillpinnar..
Åt tigerkaka och drack varm choklad i väntan på bra glöd..
Knådade degen och började sedan..
Grilla pinnbröd! Yumyumyum!
Skog, eld, sol.. aoooom… ❤
När pinnbröden var klara åt vi dem med mycket smör och mmm-ade och aaaaah-ade massor!
När alla smulor (och för Annies del korvbitar) var uppätna packade vi ihop och gick hem, och sitter nu i soffan, tittar på skidtävlingar och har röda kinder.
Jag älskar att bo i utkanten av stan! Älskar vårvintern! Woppi!
Vilken stil tycker du om bäst?
Det roligaste är att vi slipper välja. Bara brrrrrrr och klippklipp så ser hon annorlunda ut. Och Anni verkar inte bry sig, förutom att hon blivit keligare, kanske på grund av att man nästan rör direkt på skinnet nu istället för klappar på en tjock pälsoverall. Fina plyschdjuret. Lika omtyckt, oavsett päls!
OCH SÅ KOM SNÖN. Det var soligt, stilla och blå himmel när vi började gå mot IKEA (och några kilo ljushandel), sen… började det snöa helt enkelt. Väldigt väldigt mycket!
SÖTFLICKAN GICK SÅ HIMLA FINT!!
Sen hon gjorde illa sig i tån i slutet av november har vi vilat från agilityn. Klon är borta, ingen vet riktigt var den är eller vad som sitter där nu istället, men hon har inte ont och det ser inte dåligt ut på något sätt, så nu kör vi! I lördags var vi på klubbtävling och blev superpeppade och inspirerade och ikväll var det öppen träning. Avancerade starter var temat, banorna bestod endast av hopp och tunnlar vilket var perfekt för oss som mjukstart. Även fast nivån verkligen inte var mjuk.. Men det var helt perfekt för fröken som fick tänka och glänsa på fina kombinationer. SOM hon lyssnade! Jag fick skratta några gånger på slutet då jag gjorde grymt dåliga handlingar men som hon ändå var galet tålmodig med och gjorde rätt trots att jag knaaaaappt visade rätt.. HON fick göra ett blindbyte precis framför en tunnel bland annat. Haha! Och så KRUTET, det finns massor av det i denna dam!
En finfin start på agilityåret 2012 helt enkelt! Bara vi får in feelingen på slalom så anmäler vi oss till första tävlingen. Wihow!!
Det är så otroligt skönt att vara hemma att jag knappt kan förklara det!
Vår hall, med mina obligatoriska sjal/mössa/vantar-ställen och favoritkrok för jackan. Vårt KÖK där jag vet var allt är! Åååh våra växter, soffa, säng! Och Jonas. Oslagbart bra. Det är precis såhär det ska va, jag vill aldrig åka härifrån.
Hohoho! Natten gick finfint, har sovit och varit vaken i bekväma perioder men har kunnat ta kisspauser med Anni när det funnits möjlighet. Skänker en tanke till alla arma rökare som oavbrutet får koncentrera sig på dessa korta stopp men där de hinner panikbolma i sig en cigarett eller två. Jobbigt!
Annars då? Tja, jag har börjat plöja kurslitteratur. Först i tur en essä om biologism och syn på könsroller och genetik. Fett fett intressant! Och så piskar jag alla i wordfeud. Moahaha!
JAG ÄLSKAR TÅG! Sitter själv (ska tydligen kliva på nån i Umeå sen..) i bekväm fyrsätad (nedfällningsbara säten!) liten husdjuskupé med glasdörr, eluttag, extra plats åt vovvsingar och justerbar temperatur. Tidning framlagd och klar. Möjlighet att slänga upp benen på sätet mitt emot och låta Anni ligga bredvid mig. Skitmysigt.
Fast..
20.40 – Rullar från Luleå. Wihow!
23.28 – Rullar över två timmar försenade ut från Boden.
Den som lever får se..!
ps: OH! På grund av förseningarna verkar de hoppa över att stanna i bla a Umeå. Gött mos, får sitta helt själv!
Idag åkte vi upp på byaberget för att luncha. Så himla himla fint med all snö! Soppan gjorde jag, Pickipicki’s morotssoppa med smak av fetaost, och mamma rostade krutonger. Yum yum!
Anni vaknar, kollar om jag är vaken och hoppar sen ned från fotändan på sängen. Jag kliver upp och går och öppnar dörrn, hon går själv ut och kissar, jag stänger dörrn efter henne då hon kommer in. Jag går och lägger mig under täcket igen.
Hojhojhoj, idag röjde vi runt i snön på baksidan av syrrans hus. Oskottat, helt VANSINNIGT med snö! Anni vart tokig och sprangsprangsprang i labyrinterna. Och Ruben efter! <3
2011 var året som Annie flyttade till oss, och med det följde en pälsföljetong som alltid roar oss. Vi har varit försiktiga, skrattat, vi har köpt klippmaskin, vi har gjort misstag, vi har testat och vågat och sagt ”äh, det växer ju ut!!” och ba köört. Det är roligt och omväxlande med pudelpäls, och så är det helt vansinnigt skönt att hon inte släpper. Verkligen inte ett endaste strå, utan alltihop måste hållas efter – kropp, ansikte, tassar, öron, allt! Lite meck då och då, istället för daglig dammsugning..
Redan på telefon innan vi träffat henne första gången ställde vi frågan om det var ett krav att ha henne klippt på något speciellt sätt. Svaret var nej, och tur var väl det för annars hade det inte funkat. Utställningspäls måste vara galet jobbigt att hålla på med, till skillnad från vår.. hobbyverksamhet. Så redan efter någon vecka hos oss, när vi kunde konstatera att jag inte fick någon allergisk reaktion av henne, satte vi saxen i hennes päls och började experimentera!
Ja, så vad gör vi då? Rent stilmässigt tycker vi inte att hon ska ha den där pälsmössan långt neddragen till ögonen på huvudet: fram med ansiktet! Det är vi mest noga med: att raka fram ansiktet. Annars ser hon oborstad ut. Det, vilket knappt tar någon tid alls då vi fått in världens teknik med maskinen, och att klippa fram tassarna gör vi kanske 2ggr/mån, men sen varierar kroppsklippningen beroende på vad vi känner för. Nu till vintern har vi klippt väldigt sparsamt för att låta henne ha en värmande päls, men i somras gick klipparn varm och frillan var sportigt kort och praktisk. Och i och med att längden alltid är relativt kort lider vi inte av någon större mängd pälsvård a lá borstning heller, utan vi borstar i princip bara igenom henne innan bad och klipp. Och bada, det gör vi typ en gång i månaden, och då går bad + fön på ca 30min varje gång. Efter det luktar hon körsbär!
Min favoritklippning är den sportiga klippningen hon hade i oktober. Snygg, kaxig och funktionell. Vilken är din favvo?
ps: ”vi vi vi vi vi”. Jaja, som ni vet så har hon både en husse och matte. Båda lika rackarns kära i ‘na!
Mammaplockade blåbär och hallon från i somras tillsammans med glass och grädde, och en sovande nyklippt sötpudel. Kolla baktassarna som jag klippt upp ännu mer för att hon ska slippa snön som annars fastnar i pälsen.. Lillräven!
Nu har Jonas åkt hem till Uppsala, över är julhetsen och nu återstår en veckas dagdriveri för min del innan jag åker ner igen. Tills dess ska jag ha sovmorgnar med Anni, fotografera, umgås med nära & kära och tja, skotta en hel del snö.. Idag har det snöat typ 25cm. 25CM! Anni är 34cm i mankhöjd. Hahaha!
HEJ! Jag heter Jennie Sundell, nickar LIMEPUFF på nätet, är en varje-dag-optimist som älskar fotografi och tycker sin pudelfröken är nå' visst.
Följ mig då jag fnittrar åt sniglar på trottoaren efter regnet, springer barfota, får spader, hittar en ny hobby eller glömmer vantarna och offrar högra handen för en bilds skull! HEJ!
En snöig gladpudel innan vi åkte ned igen.
Maj
Maj
Juni
Juni
Augusti
September
Oktober
November
December
December
