2011 var vårt första agilityår, med nybörjarkurs i september och en intensiv höst med många svängar till utomhusbanan i alla väder! Sen skadade Annie klon/tån i slutet av november och fick vila hela december, löpte i januari men nu, nu ska vi kicka igång igen!
Och på tal om att kicka igång så blev jag i veckan invald till vår hundklubbs – Uppsala Hundvänner – styrelse, och har i helgen blivit insatt i något vansinnigt roligt som vi ska anordna i sommar: Slottshoppet – en sexdagars agilitytävling!
Det kommer alltså bli vansinnigt mycket hundfokus i vår/sommar för min del vilket jag ser gaaalet mycket fram emot! Speciellt eftersom att vi ska göra egen tävlingsdebut så snart vi har blivit varma i kläderna igen och har kontroll på alla hinder. Såklart ska vi tävla på Slottshoppet också, men det känns som en god ide att i alla fall ha VARIT på en tävling innan jag spenderar mer än en vecka heltid med att organisera en sen.. Haha!
Så motivationen och peppen är på stark uppgång, snart rullar träningarna igen och det står vattenflaskor uppställda som slalom i vardagsrummet som vi tränar på en stund varje dag.. Annies löphjärna har börjat klarna och det bästa av allt är hur mycket hon ÄLSKAR agility, och det kommer bli otroligt roligt att se hur hon utvecklas när hon ges möjlighet.
Helt enkelt: 2012 kommer bli grymt bra! Siktar mot stjärnorna!
SÖTFLICKAN GICK SÅ HIMLA FINT!!
Sen hon gjorde illa sig i tån i slutet av november har vi vilat från agilityn. Klon är borta, ingen vet riktigt var den är eller vad som sitter där nu istället, men hon har inte ont och det ser inte dåligt ut på något sätt, så nu kör vi! I lördags var vi på klubbtävling och blev superpeppade och inspirerade och ikväll var det öppen träning. Avancerade starter var temat, banorna bestod endast av hopp och tunnlar vilket var perfekt för oss som mjukstart. Även fast nivån verkligen inte var mjuk.. Men det var helt perfekt för fröken som fick tänka och glänsa på fina kombinationer. SOM hon lyssnade! Jag fick skratta några gånger på slutet då jag gjorde grymt dåliga handlingar men som hon ändå var galet tålmodig med och gjorde rätt trots att jag knaaaaappt visade rätt.. HON fick göra ett blindbyte precis framför en tunnel bland annat. Haha! Och så KRUTET, det finns massor av det i denna dam!
En finfin start på agilityåret 2012 helt enkelt! Bara vi får in feelingen på slalom så anmäler vi oss till första tävlingen. Wihow!!
Det var dagens läxa. Vi åkte till banan efter lunch, Jonas var pepp på att filma och jag på att köra Anni. Vi byggde bana och körde igång. Nu är vippen inga problem, hon stannar till och med med två tassar av plankan och två tassar kvar på. Grymt! Vi körde en hyfsat lång bana, tränade på att springa rak i ryggen och peka med hela armen åt vilket hinder hon ska ta. Värdet av att planera precis hur vi ska ta varje hinder och inte bara i vilken ordning alla hinder kommer.
När vi sedan kom hem och laddade in filmerna blev jag trött i huvudet av min egen röst. Guuu vad jag snackar! Helt galet onödigt många kommandon för saker som hon gott kan se tecken för istället. Det är antagligen bara väldigt förvirrande med massa ord. Nästa gång ska jag hålla snattran.
I övrigt blir det väldigt tydligt såhär under ensamträningarna att hon kan hålla ett sabla fokus och tempo när hon är ensam, men inte i närheten hålla samma nivå på öppna träningar. Det är bra, då behöver vi inte förvänta oss det och bli besvikna, utan hjälpa henne att bli trygg och lugn i den miljön också. Förresten har hennes bom-begär nästan släppt nu, då vi undvikit det hindret till förmån för alla andra. Men det är extra skoj att klätta alltrå, A-et ligger nära hjärtat..
Och hur tränar man in kontaktfälten upp på hindren? Ned är en sak, men i peppen hoppar hon högt upp på A-et och jag har ingen taktik för att få bot på det. Tips? Ska googla också..
Men, ingen film från idag, i alla fall inte nu. Orkar inte höra gnatet igen!
Glöm inte att du kan se klippet i HD! (720p ist. för 320p!)
JISSES så hon sprang igår! <3
Vi var ensamma på plan (fick sedan sällskap på slutet av ett ekipage) och byggde själva en kort bana som man kunde använda lite hur man ville. Det är SÅ HIMLA EFFEKTIVT att filma för nu ser man verkligen så tydligt hur icke-optimalt allting var lagt, hon får snedda upp på vippen och A-et, hoppa jättesnett över hoppet i en omgång och ah, inte den optimala banan. Men kort, varierad och rolig!
Hon har blivit mycket säkrare på vippen, hon är skitsnabb och följsam och hoppar obekymrat genom däcket, men kan vända och hoppa genom ställningen ibland och det måste vi vara superkonsekventa med och ta om då, hon tål att ställas högre krav på nu. Klickern har vi tappat bort men den ska fram, så vi kan träna in kontaktfälten med target ordentligt. Nu kör vi en annan metod (stanna henne med en hand) som är väldigt tvingande och hon behöver inte tänka och förstå så mycket själv..
Trots alla våra fel så är hon väldigt förlåtande, hon är sjukt lyhörd och följer verkligen. Ibland är hon kreativ och försöker förutspå var vi ska men då det inte lönar sig slutar hon direkt. Så. Sjukt. Kul! Galet kul hur bra hon har blivit på att hitta startposition, vilket fokus hon har och vilken VILJA.
Ett riktigt riktigt roligt pass!
Och Jonas får upp tekniken bakom kameran. Gilla! <3
Idag var vi på Öppen agilityträning. Det var det många ekipage där (runt tio förare!) och jiiisses amalia så stirrig Annie blev av alla hundar närvarande. Hon irrade runt för glatta livet, hittade på själv och orkade inte fokusera på våra anvisningar. Eller så orkade vi inte hålla henne så tight som vi behövde. Oavsett var det efter några svängar inte lönt att fortsätta då det mest troligt bara gav mer skada än nytta – så vi gick och tränade på att skicka henne genom tunnlar (peka iväg henne så hon springer före in i hindret) samt slalom. Gillar att lägga in fler hinder före/efter slalom så man gör allt med fart. Kul med framsteg i slalomen, i övrigt; fy sjutton vad frustrerande med så olika dagsformer. En utmaning för tålamodet kan man säga!
Kort om gårdagens agility: Ensamma på planen under hela passet – skönt! Inget skällande och stressande utan bara rent fokus. Jag var rätt trött när vi åkte dit och båda var väldigt fokuserade och konkreta i planen om vad vi skulle jobba med. Inga överilade drömmar utan bara ren träning på några få hinder. Ställde upp däck – vipp – platt tunnel – slalom och några hopphinder på sidan av som omväxling. Hade sedan fokus på platta tunneln och slalom. Körde några svängar genom platta tunneln medan jag sänkte säcken mer och mer (det var bara ett yttepytte ljusinsläpp sista gången!) och varvade sedan med serier. Tränade slalomen några gånger ensam, och sedan i serien. Hon har börjat fatta! Jag pekar bara in henne och drar sedan ut henne med små små handrörelser, hon studsar mindre ut/in utan går rakt på får jag för mig. Jonas är otydligare i rörelserna så med honom går det knaggligare, där är filmningen så himla bra, som supertydligt visar vad man kan förbättra..
Och hennes fokus och tålamod under pauserna är superfint att se, det är väldigt nyttigt att träna på stillasittande utanför banan när vi är ensamma där, hon brukar ha lätt att plocka upp andra hundars energier och bli överenergisk annars. Och våra energier förresten! Jisses, jag blir för het och ropar för mycket och för högt när det är mycket folk ikring, igår var jag tröttare/tystare och det gick minst lika bra. Något att tänka på!
Däcket
Efter att under kursen ha fått hoppa genom ett ensamt däck på marken utan ställningen så förstår hon var hon ska och nu övar vi och har med den i serier. Inget speciellt alls utan nu gäller det bara att va konsekventa och visa att det bara är okej att hoppa genom däcket och inte på sidorna.
Vippen / Gungan
Här har vi något myyycket märkligt! Hon är inte rädd, struntar fullständigt i dunsen och att den slår hårt i backen, det är själva balansrörelsen som är ovan och helt enkelt behöver övas på. Några gånger försökte hon hoppa av halvvägs men då det inte lönade sig (iiingen koooorv!) går hon nu rakt på. Grymt kul att se henne jobba hårt med både kropp och knopp. Och att filma det och se förbättringen sen!
Öppen träning
På tisdagar är det öppen gemensam träning på klubben och igår var det rätt många ekipage med, vilket var roligt för oss och väldigt lärorikt för Anni. När hundarna står uppbundna medan vi ställer i ordning banan hetsar hon upp sig själv och de andra hundarna av pepp och otålighet, att det påverkar träningen när vi väl sätter igång. Det är bra att träna på då vi ju vill ha kvalitativ träning även med mycket stoj ikring, men även då vi kommer vilja delta på tävling. För att få ned henne i varv startar vi såna gånger med mycket hopp/tunnel-kombinationer och liknande som hon kan bra och helt helt enkelt får springa av sig genom. SEN är hon redo att lära sig nytt!
Något som är grym bra är trots allt hur ruskigt fokuserad hon är på oss och hur hon kan gå utan koppel runt banan utan att ta notis om var de andra hundarna befinner sig. Det är träning som gäller och då är matte och husse roligast, hon blir bara skitarg om det kommer fram någon annan hund och stör henne. Skönt och bra, precis som det ska va!
Idag tränade vi på tååålmodiga starter, slalom, däcket och vippen. Batteriet tog slut i kameran innan vi han till däcket och vippen, men allt gick jättebra! Hon var fokuserad och all denna vardagslydnad har gett resultat, finast är i första klippet när hon rycker till och vill fara iväg men väntar en halv sekund till kommandot. SNYGGT JOBBAT!
Hon var superkänslig vid vippen och fick jobba hårt med både kropp och knopp men det finns inte den minsta rädsla där så med bara lite extra övning kommer det gå som en dans. Och däcket var inte ens en grej.
ÄLSKA agility, kan verkligen rekommendera det till alla hundägare <3
ANNI VAR SÅ VANSINNIGT PEPPAD OCH FOKUSERAD IDAG! Som jag njöt! Sjukt följsam och läste mig superbra, guuud vilket flow vi hade! Såklart gör vi ändå massa fel, jag blir trött och virrar bort mig men vi blir bättre, åh, vi blir bättre. Vi struntar i om vi råkar ta något åt fel håll, utan gasar för glädjen och försöker ta om det korrekt nästa sväng. SÅ KUL! Idag innehöll banan flera framför/bakom/blindbyten och en jaakosväng, vissa moment gick klockrent och vissa behöver vi träna på. Som bakombytet vid tredje hoppet efter tunneln i början, det bytet satt direkt utan virr! Härlig teamwork!
Förra veckan hade Anni svårt att släppa oss, vägrade till och med tunneln några gånger. Idag var hon självsäker och tuff och kunde bli skickad samtidigt som hon hela tiden höll ögonen och lyssnade på var jag var och var vi skulle. Förutom när bommen kom inom räckhåll, älskade bommen vill hon gärna till av någon annledning, haha! Vi tränar slalom korta pass varje träningstillfälle, men utesluter det när vi kör serier. Även det går framåt!
Svinrolig träning idag, lägger upp kornig film för att se utvecklingen. Glädje!
POFF så har tio agilitykvällar förflutit och ROLIGT har vi haft! Idag var Annie så peppad att hon skrek till när hon fick startsignal av Jonas att springa en rak bana.. Alla blev till sig och undrade om hon hade gjort sig illa men näe, hon var bara SÅ exalterad! Och snabb, otroligt snabb. Vi har lärt oss massor, handfasta tips och mycket av att se på de andra kursdeltagarna och deras utveckling. Och så det härliga med att va med i en klubb, superkul!
Vi är båda (eller alla tre, alltså) superpepp på att nu träna mer och oftare. Det är kul att göra saker ihop, alla tre. Jag och Jonas får träna på att hjälpa varann (konstruktiv kritik på mjukt sätt när man själv vet att/vad man gjort fel, hohohooo..) och så att jobba ihop med Annie. DET är så sjukt roligt! Att verkligen samarbeta, va ett team, lyssna och va beredd på varann. Otroligt roligt, speciellt när man har en hund som är kontaktsökande och vill vill vill vill så gärna!
Vad händer här näst? Kursen är slut och vi står på egna ben, banan är tillgänglig varje dag och vi ska självständigt träna in så att vi kan ta alla hinder innan vi börjar se framåt mot nästa kurs. Och så tävling. När vi har grunden stadig, då ska vi nog på tävling. För det här är så SJUKT kul!
I blotta förskräckelsen han vi med framförbyte, bakombyte och blindbyte i samma lopp.
Så sjukt fin dag idag!!
Åh, idag började vi dagen med att klippa ned Anni (och Jonas) och åkte efter lunch till agilitybanan. Först tränade vi själva på olika hinder och hinderkombinationer och sedan byggde vi bana tillsammans med två andra medlemmar, ena tillika vår kursinstruktör. Vi studerade handling och peppades sedan att köra banan och vad bra det gick! Anni var otroligt följsam och det var jätteroligt att känna att hon verkligen lyssnar på oss! Och tålamodsträning (vääääänta) har verkligen gett resultat och det gör alltihop mycket mer ordnat också. Åh, så vi är nykära i den här pudeln nu. Och SÅ peppade på mer agility!
Tränade balanshinder i på agilityn i onsdags och husse fotade innan det blev för mörkt
Idag började Anni löpa igen, men inga valpar ska till den här gången. Hon är ju foderhund hos oss och det ska mest troligt bli en kull till från henne innan hon fyller 5år, men inte nu. Skönt, för då riskerar vi inte att bli utan henne över julen. <3 Istället ska vi kramas en massa och träna lite mjukare. Det är skönt att det är igång, hon har de två senaste veckorna i vågor varit over-the-top-superspeedad, disträ, ynklig, gnällig, otålig och kraaaamig.
Det var JÄTTEROLIGT att träna med dig igår, du var aspepp och lyssnade på mig och hade tålamod så jag han förklara hur du skulle göra saker. Jag fattar att det inte gick att motstå korv-eller-annat-gott-spåren i tunneln det där svängen, det var bra att du sökte igenom alltihop jättenoga innan du gick vidare. Du är noggrann och hängiven och det älskar vi dig för! Och tänk däcket som du hoppar igenom som ingenting! Klappklapp, puss.
Igår var det agility igen! Och herregud vilken dag. Redan när vi svänger in på parkeringen förstår hon var vi ska, och väl på banan så har hon förstått att om jag gör nåt typ där matte står så får jag KORVKORVKORVKORVKORV! Det är asroligt såklart, men i och med att hon har lärt sig det mycket snabbare än vi har lärt oss att handla henne så har hon slutat lyssna på oss. Eller mig, vi tränar henne såklart bara en åt gången, men varvar på olika träningsdagar. Hon testar testar testar olika saker till hon får utdelning, men verkar inte lyssna så noga på exakt NÄR hon gör rätt. Dels behöver vi alltså låta henne tänka mer, dra ut på belöningarna och kräva mer av henne.
Och så behöver vi träna hårdare på kommando, att vi ger tillåtelse att agera. Inget svartjobb, alls. Svår avvägning, för vi gillar ju att hon är självständig. Och vi gillar FARTEN, vilken helt galen agilityhund vi kommer kunna forma fram! Ser sjukt mycket fram emot varje träningsdag och vi har även fått motivation att träna vardagslydnad, och target till kontaktfälten hemma varje dag. Superkul alltihop, men något frustrerande när jag verkligen ser att jag brister. Haha.
Och hur gick det med gungan då?
Tja, vad spelar NÅT för roll när det finns KORV att tjäna! Pjoo..
YAY, agilitydag igen! Förra veckan var kursuppstart med Uppsala Hundvänner och nu tränar vi måndagar och onsdagar i några veckor framöver med några andra ekipage med glada hundar. Onsdagens träning krockar med yogan så då är Jonas förare, annars växlar vi. Idag stod slalom på schemat, och med hjälp av bågar fick vi till en bra början i alla fall. Men den här krutdunken alltså. Man måste hålla henne kortkortkort och belöna precis när hon gör rätt, då lär hon sig supersupersnabbt. Har man inte 100% fokus så tar hon egna hinder och bli alldeles stirrig. Haha, men det är ju urhärligt. Gladhunden. Tokfian!
Väldigt kul att se så konkreta förbättringar på andra plan också, hon är inte alls brydd om andra hundar/saker när hon vet att hon ska träna. I samma ögonblick som hon blir löskopplad på banan är hon heeeelt fokuserad på det vi ska göra, man måste bara ha en utstakad taktik för hur allt ska gå till väga, annars hinner hon själva tänka ut (och prova..) typ tjugo varianter innan jag ens hinner belöna. Utmaning! Men igen: LYCKAN att ha en lycklig hund. Bästa belöningen ever!
Det var min hälsningsfras idag på UHV’s öppna agilityträning. Träffade massa nya människor och hundar och fick både ett och två och tre konkreta tips och nya info. Jättekul! Vi fokuserade på social träning idag, men även lite bana och skrattande längtar jag till kursen i september. Jag har inte en susning om vad jag sysslar med!
Anni går så otroligt snabbt, hon kan knappt sitta still, hon tar hinder på eget initiativ (svartjobbar, haha) och är supertänd och springer ifrån mig. Jag hänger inte med! Så nu lugnar vi oss, för jag vill inte lära in något gaaalet. Tills kursen åker vi därför bara på tisdagsträningar, läser teori på hemmaplan och tränar på vardagslydnad som sitt/stanna/hit osv. Men september, då!
Ikväll hade vi så jäkla kul igen. Hunden njuter, JAG njuter – vi har verkligen hittat något!
Jag körde massa hinderserier: hopp-tunnel-bommen-tunnel-hopp osv, och idag tog hon även kurvade tunnlar utan problem. A-et vägrade hon men efter nötning så sprang hon över det utan tvekan. Och så har jag fört in leksak som belöning lite smått, och den tar hon när hon är riktigt het och peppad.
Just nu tänker jag att det är bra att vi bara köra på så hon blir motiverad och tycker det är kul, och bara tar ett hinder per träning som vi inte kan än. Vippen härnäst sen när A-et sitter som berget! Däcket har jag ingen aning hur vi ska träna in, det får vi se på nybörjarkursen som börjar i September. Längtar!!
Idag har jag åkt och hälsat på en agilityklubb här i Uppsala! Det ÖSREGNADE i Slavsta (där vi bor) precis när vi skulle åka, så vi tvekade och blev lite ledsna i mössorna, men så chansade vi ändå och åkte dit och se på fasen – sol i Gottsunda! Men murphys lag gjorde ändå så att Jonas jourtelefon ringde precis när vi klev ur bilen så jag var den enda som besökte banan..
DEN FINA BANAN! I en jättefin dal! I solsken! Men sommarängar fulla av hästar omkring!
Väl framme hade jag kollrat bort mig så mycket så att en snäll människa från klubben som jag pratat med tidigare under dagen redan hunnit åka hem, men jag träffade flera andra jättetrevliga hundmänniskor som introducerade mig till klubben, sporten, kursandet med mera. Tack!
Och sen lekte vi loss, Annie och jag. VILKET KRUT hon innehöll idag! Hon sprang före mig över bommen, var så sprallig i pauserna att hon spontantog hinder av bara farten.. Tog alla hopp utan minsta tvekan och vi körde tre-fyra hinder i följd utan problem. Hon var supertaggad och det känns SÅ kul! Rak tunnel varje gång utan problem men hon tvekade på kurvad och jag ville bara motivera henne och ha kul så jag stannade inte upp och jobbade vidare med den då. Hon kastade sig över A-et och av vippen också av bara farten, men blev lite rädd då den drämde i backen (för att hon var så snabb och sprang förbi mig!) och den tog vi om två gånger försiktigt medan jag höll i och vickade försiktigt och mutade med korv. Och sen full fart igen.
SÅ: Första öppna träningen hos Uppsala Hundvänner, men säkerligen inte den sista!
Jag har faktiskt aldrig sett så lyckliga hundar förut, supertaggade och fokuserade på sina uppgifter! Eller jo, kanske draghundar på vintern, men de har jag trott varit lite knäppa faktiskt, hur kul är det att dra svintunga slädar mitt i svinkalla vintern? Att agility är hur kul som helst är enkelt att förstå tycker jag. Det är varmt och skönt, man får massa belöningar, massa människor och andra hundar tittar på en och hejar och de får känna sig som små superhjältar. Eller stora. Alla storlekar, färger och raser.
Jag hörde till och med att det är hundens storlek som bestämmer i vilken klass de tävlar i, helt oberoende på vilken ålder och kön som föraren tillhör. Så en 8årig flicka kan möta en 70årig man, eller något emellan, eller tvärt om, eller hur som haver. Känns inte det helt otroligt skönt och 2011? Känns det inte helt naturligt och WOHOW?!
Pudelfröken har fokustränat target med klickern idag, så vi sedan kan använda target för att lära in bland annat kontaktfält. Nu trycker hon ivrigt en och sen halvtveksamt två tassar på ett tills vidare ölunderlägg mot skinkbelöning. Sötfisen. Ge oss regnuppehåll så åker vi tillbaka till banan direkt!
HEJ! Jag heter Jennie Sundell, nickar LIMEPUFF på nätet, är en varje-dag-optimist som älskar fotografi och tycker sin pudelfröken är nå' visst.
Följ mig då jag fnittrar åt sniglar på trottoaren efter regnet, springer barfota, får spader, hittar en ny hobby eller glömmer vantarna och offrar högra handen för en bilds skull! HEJ!
Sitt! Staaanna. JAH!
HOPP!
Braaaaaaa Annigömman <3
I blotta förskräckelsen han vi med framförbyte, bakombyte och blindbyte i samma lopp.
Tränade balanshinder i på agilityn i onsdags och husse fotade innan det blev för mörkt
Trött och fortfarande sprallig på väg hem
