Hihi!

På måndag börjar den nya eran, den jag förtjänat efter ett halvår av slit och motgångar. Fyfan, 2010 är mitt år!

JAG HAR FÅTT ANSTÄLLNING!

På praktikplatsen där jag varit i tre månader! På en arbetsplats jag trivs med, med kollegor som är toppen och arbetsuppgifter jag är jätteengagerad i. Från och med 1:a mars är jag anställd på XN Network och det känns så sjukt bra. Det här är inte bara ett jobb, det här är ett sjukt bra sådant. Ett där jag får lika mycket energi som jag ger.

I helgen ska jag fira, totalt le sönder, njuta och smälta det faktum att jag är grym. Efter ett tufft halvår kan jag nu släppa oro, ångest och den ständiga konflikten att vara duktig och inte ha ett jobb. Åt fanders med skit och förfall, nu får jag äntligen lägga 100% på något som ger och inte tar. Äntligen äntligen äntligen!

JAG ÄR SÅ VANSINNIGT GLAD!

Wohow!!

HIPP HIPP HURRAAAA!

Sven käkar god förrätt
(obs: nästa grej han ska få i födelsedagspresent är en vas)

Födelsedagsfirare

Yumyum!

Favoritplatsen med favoritdrycken?

Jag googlade “ja må du leva + ackord” och tänkte att äh, inte behöver jag träna.
Njaaaah. Gick sådär. Se speglingen av en asgarvande Sven i fönstret

Slutligen: Rödvin, en tårtspade i form av en fosvans (mitt bidrag till paketutdelningen)
enorm cheesecake och ett gott skratt. Grattis igen Lillebror!

Det finns många uppenbara skäl till varför det berikar ens liv med nya människor. Jag har just funnit ett nytt.

Man får träna på att korta ner ens liv/jobb/plugg/intressen till två rader! Man rationaliserar bland ens egenskaper och intressen, man toppar CV:t, likt en koncentrerad buljongtärning kan man sedan dela ut sig själv till de nya människor som undrar vem man är. Vad är bra med det?

JO! Man får chansen att höra denna toppade version av sig själv. Och min råkar vara grym, hörde jag nyss på tåget. Ty man ser inte skogen för alla träd, man är helt inne i det man gör och även den godaste glass känns ibland tråkig om man äter den varje dag. Helt enkelt, då man träffar nya människor får man världens chans att reflektera och zooma ut och se sitt liv från ett större perspektiv. Det gjorde min dag lite. Att killen jag pratade med var möbelsnickare var också grymt, men då jag hörde mig själv komprimera ned mitt liv till en färgglad essens så blev jag väldigt glad.

För hur förvirrat och kaosartat allt känns ibland så är det fantastiskt hur bananskalen lagts framför mig. Eller, så har jag helt enkelt framgångsrikt följt mina känslor, något jag ska lita på att göra oftare.

Idag stod jag för tredje gången den här veckan i träningshallen. Ny utrustning, mycket att göra. Vi var sex stycken som tränade idag och en av dem tog initiativet att protokollföra 30 pil. Jag hade inte skjutit speciellt konsekvent, men tänkte att ett resultat om inte annat är kul för att kunna förbättra.

Men se på attan om jag inte föll ned i djup koncentration och sköt bättre än någonsin! Inte en poäng under 5, och bara en serie under 20p! Vansinnigt bra. Vansinnigt. Jag har legat på denna nivån tidigare, men då inte orkat löpa linan ut utan sackat iväg pilar utanför tavlan eller ut i svart/vitt poängfällt.. Men nu! Tokfokus!

Övertro på nya bågen? Det fungerade i alla fall. Vansinnigt kul!

Den här veckan har varit en bra representant av själva livet ty den har varit full av motgångar, framgångar, kärlek och sorg, bra och dåligt väder.. Och jag älskar livet!

Tiden går fort och jag har haft väldigt roligt och lärt mig mycket. Jag fick en kanonavslutning på jobbveckan med en mycket trevlig och givande arbetsdag följt av ett inte allt för försenat tåg hem. Väl i Katrineholm blev jag upphämtad av Jonas och vi drog till bågskytteträning, nu har vi helgfirat med en plankstek och jag med ett glas vitt. I helgen ska vi kolla melodifestivalen, gå en promenad eller två och packa upp max fyra flyttkartonger.

Åh! Och FavoritVilda fyllde 14 veckor igår! <3

S*Daysleeper’s Pretty Persuasion - Vilda

Jonas med sin favoritkatt (och Vilda med favoritvippan!)

Leker med silverklimpen vår <3

Prinsessan i sin borg. Hon sov i hängkorgen längst upp inatt och går dit då hon tupplurar

100121 Ankomstkvällen
Precis efter sju sade vi hejdå till uppfödare Anja i Älvsjö och åkte hemåt tillsammans med vår nya familjemedlem. Uppspelta av köpet, av hur fint Anja ordnat och att vi hade en kattunge i baksätet! Vilda var tyst först, men började sen jama sorgset till vi kom fram till Hägersten för att hämta upp prylar från min syster. Vilda var trött och tystlåten då vi pockade ut henne ur buren men var glad över att bli ompysslad.

Stannade inte länge utan åkte direkt vidare mot Katrineholm. Det var en lugn färd,
hon sov mest i  transportburen och vaknade bara ibland för att mjaua sorgset igen..
Men blev lugn då man stack bak handen till henne.

Då vi kom hem halv tio och öppnade upp buren var det en tacksam och nyfiken katt som klev ut. Vi satte oss lugnt på golvet och lät henne utforska sitt nya hem, och hon gick från mig, till jonas, en sväng runt i lägenheten, tillbaka till oss, en lite vidare sväng, tillbaka till oss, och så vidare.. Inte rädd alls utan bara väldigt utforskande! Hon fann klösträdet och provklöste (yay!) och myste mycket med oss
men hade icke ro att sitta still länge.

Då vi stängde vardagsrumsdörren och sa godnatt lät det inte mycket om henne,
hon vaggade iväg i rummet och såg rätt nöjd ut..


100122 Första dagen
kl 08.30

Vilken kärlekskatt som mötte oss då vi klev in i vardagsrummet!
Hon låg i hängkorgen längst upp i klösträdet och var sååå glad och kärleksfull då vi kom in.. Gneeeed sig mot oss och var alldeles till sig! Vi satte oss i soffan och sedan ägnade hon i alla fall tjugo minuter med att bara gå från den ena till den andra och kraaamas och gooosas tokspinnande..

Hon har knappt rört torrfodret och hon har inte gått på lådan (och inte
gjort någon olycka heller).. Det ger sig väl med tiden.

kl 09.27
Vilda har gått på lådan! Alldeles själv! <3
Vi gav henne blötmat innan vi gick och åt frukost själva, när vi kom tillbaka hade hon bajsat. Vi är jättejätteglada, vilken superkatt! Vi lekte och busade lite, nu har hon race själv och river runt för glatta livet.

Sötkatt!

kl 18.47
Myskatt. Första dagen har gått strålande, hon har mest stannat i vardagsrummet trots att vi efter lunch öppnade upp till hall + toa + kök. Kanske var första kontakten med köket skrämmande: fläkt igång, fräsande stekpanna, Sven på besök och radion igång. Men orolig är hon icke! Men då blev hon fundersam. Hon busar och lever runt och har samtidigt haft ro att riktigt ligga till sig i knät på oss.

Duktiga saker hon gjort idag; druckit, bajsat, kissat, ätit både torr- och blötfodret.. Och som en bonus: hon ääälskar att bli borstad! Och hon klöser på klösträdet!

Och hur mår jag? Superbra. Allergin är sekundär, jag njuter för fulla muggar av vår nya kumpan och faktumet att jag är täppt och måste snyta mig då och då gör mig verkligen ingenting. Jag äter allergitabletter och ska sen testa att fasa ut dem, helt enkelt känna mig för den närmsta tiden. Men just nu: Åh det känns jättebra!

Välkommen hem Vilda!

I lördags var dagen för Flytt Steg 1 mellan Kapellgatan och Linnévägen! Steg 1 innebar att hyra släp för att rymma alla stora saker som soffa, säng och bokhyllor samt massa kartonger. Peter och Philip kom från Linköping och slöt upp med Sven för att agera sherpas åt oss. Som tack fick de kebabtallrikar och julfika, som allt försvann för fort för kameran att fånga. Det muttrades så fort mobilen halades upp i fotoställning, så här kommer bara några bilder:

Här är Sven fortfarande pepp! Vi har trots allt bara börjat bära ner grejer från gamla lägenheten.

Killarna kämpar med sängen. Upp till fjärde våningen ska den, som allt annat.

Peter: “Här står vi och håller låda”

Mmmmm smygbild! Nya vardagsrummet! Kolla utsikten!

Sist men inte minst: Lillebror som slog näven i bordet, tog tag i tjocka tjocka ca 60kg-tvn
och bar upp den själv. Jag såg chockad på. När den där tvn ska flyttas nästa gång blir det balkongvägen..

@—’,—-

* Igen: TACK duktiga starka och snälla Peter, Philip och Sven för hjälpen! *
Ni behöver inte prestera för att jag ska tycka om er, men jäklar vad effektiva ni var.
Stort tack! Vi hade varit körda utan er!

Jonas har hämtat nycklarna! Ikväll tjuvstartar vi inflyttningen! Och det enda vi var direkt missnöjda med, en grå väldigt nött plastmatta i köket, ska vi få utbytt! Ååh jag kommer aldrig vilja flytta ut!

Jag är pigg, glad och full av energi! Kom i bra tid till jobbet och känner mig effektiv och produktiv. Nu ska jag jobba på och skärma av kommande roligheter, ty då jag går hem idag är det flytt som gäller till hundra procent.

Och igårkväll fick vi nya bilder på Vilda.. Vojvoj, nu är tid att leva!

PAFF! En energibomb som laddats upp och längtat efter att explodera får nu äntligen blomma ut till en vacker blomma.
Detta har legat och bubblat, varit på G. Igår spenderade jag fem timmar med tre kompetenta och urtrevliga killar
där vi pratade om möjligheter. Mina möjligheter.

Jag börjar som trainee på XN Network AB imorgon torsdag 10:e december!

Informationsboomen igår, att äntligen ha siktet ordentligt inställt.. Jag är vansinnigt glad och otroligt motiverad och pepp. Vårt kontor ligger i gamla stan i Stockholm, alltså ska jag börja pendla. Huvudsakligen kommer jag agera Upplevelseagent och “verka för att samla in resor och upplevelser samt tillse att dessa når ut via relevanta marknadsplatser. Utöver detta kommer Jennie att delta i olika utvecklingsprojekt som sker inom XN Network AB under 2010.” Citat Mark Mikkelä, VD och grundare av XN.

Det här är oerhört bra. Det är precis något sånt här som jag har längtat efter. Det här kommer bli riktigt riktigt bra.
Och jag börjar imorgon!

Yeaaah! Fantastiskt! Via Spotify hittade jag av en slump den gamla hiten “Youth Gone Wild” med Skid Row. Lyssna ovan! På under en sekund är jag sedan tillbakaslängd till början av tvåtusentalet då Slednecks var det coolaste som fanns och jag åkte snowboard som bara den och kände mig coolast i Rudträskbacken i Kalix. Slednecks är en skotercross-extremgrupp från USA, de kastar sig ut för stup, släpper styret och gör volter på och med skoter i luften, ah massa galenskaper. Och samma helg som vi hade fyllt en buss med Puling-Nyborg-Kalixungdomar för att åka slalom/snowboard i Dundret var de på ett besök i Sverige och hade en uppvisning i just Gällivare, så självklart stannade vi och såg på det. Adrenalin.

Ack, jag var rätt tuff som tonåring ändå. Och snowboardåkning är så sjukt kul. Det var några vintrar där i rad som verkligen bara bestod av Linkin Park, snowboard, skoterfilmer och pösiga byxor. Jag är nöjd över hur jag kastade mig off pist ut i skogen med killarna och sedan fnös åt de för lite klädda tjejerna som bara stod vid liften och försökte se snygga ut. Jag är nöjd över hur jag aldrig har klätt mig för utomhusaktiviteter så det har skiljts i midjan.

Jag uppskattar att jag hamnade i rätt sällskap, hur de och det påverkade mig och hur alltihop formade min världsbild. Att finna bitar av sig själv då man hoppat ut och kraschat i tonvis med pudersnö och behöva kämpa sig svettig för att ta sig därifrån, det är livet det. Det är något ödmjukt och jämnlikt över att sitta trötta och snöiga efter en lycklig kamp mot gravitationen och jorden. Och inget är skönare än att sätta ner fötterna i ett par kalla gympaskor efter att ha varit i fuktiga varma tighta snowboardskor i flera timmar.

För nostalgin, för rocken, för det alternativa med att åka snowboard;
någon pirat på youtube presenterar; Slednecks i Sverige!

(vid 1:29 visas det bilder från uppvisningen vi var på. Minnen!)

I tisdags hade jag en kanondag i träningshallen. I ett utförligt och ytterst muntert inlägg på ett bågskytteforum skrev jag sedan om hur en standarshöjning har skett, hur jag har fått kontroll på flera viktiga bitar och hur jag mognat och kunnat ta till mig tekniker. I tisdags sköt jag intensivt i 2.5 timmar utan att skriva upp några resultat, vilket jag däremot gjorde idag.

Idag promenerade jag till hallen för ett entimmespass. Efter uppvärmning han jag sedan skjuta 16 serier som jag protokollförde. Jag tog en bild på tavlan då jag var klar, se den nedan. Någon hade skjutit 14 serier på den innan, så mer är hälften av hålen är mina. Bilden visar tydligt en massträff i mitten och även ett mindre relativt samlat stråk ned till vänster som jag står som ansvarig för. Saken blev tydlig då jag sedan kom hem och förde in resultaten i Excel. Jag hade ett snitt på nära 7p/pil ikväll! Seriesnitt på 20.1p! Detta är magiska nummer för mig, rent gyllene. Nedan ser ni tavlan, där de yttersta ringarna har en diameter på 40cm. Vi skjuter på ett avstånd av 18 meter och sjupoängsmarkeringen är den yttre röda ringen. Den är inte speciellt stor, från 18 meters håll..

Jag är ytterst nöjd med denna utveckling och ser med munterhet på de pilar som jag speciellt slungar utanför blått. Höjer jag ettorna till femmor, och tvåorna till sexor så blir totalpoängen en helt annan. Och det är inte långt och omöjligt dit. Det handlar bara om koncentration och träning för att de sämsta pilarna ska bli mindre dåliga och att alltså totalt höja standarden igen.

Imorrnkväll kör vi igen!