Vandringen

Klicka på bilden och se bilderna från vår fantastiska vandring!
Bilderna är många och bara en gång gallrade, så kvalitén varierar men alla tillför de någonting.
(obs! inne i galleriet, använd pilarna på tangentbordet för att byta bild)

Historik & Förberedelse
Nyårsafton 2009 firade jag och Jonas tillsammans med hans syster Sussie och hennes (den sommaren blivande) man Patrik. Någon gång under kvällen kläcktes idén om att fjällvandra och om att bestiga Kebnekaise. Någon gång under samma kväll, bestämde vi också det. ”Inte nu till sommaren, men sen. Sen bestiger vi Kebne!”

Då det började dra ihop sig till semestertider nu i sommar så började vi alltså på riktigt förbereda oss för vandringen, min allra första till och med. Saker skulle inhandlas, kängor skulle gås in, matransoner skulle planeras. Med Övervandrare Patrik i gänget blev vi varse om att Kebne egentligen inte är en speciellt trevlig vandring, att Abiskoområdena vore vackrare, flexiblare och om vi vill lättare. Efter öråd (där ingen röstades ut, men fina springelflickan Heli röstades in) bestämde vi att Abisko istället blir vår start för vandringen. Resan skulle vara målet och det utlovades en vackrare resa där.

Så kom fredagen vi alla längtat efter, våra ryggsäckar -som vid vägning konstaterades vägde 14-20kg, min drygt 16kg- packades in, hunden lika så, sen bar det av. Efter ungefär fem timmars bilfärd var vi där, snörde kängorna och började den långa vandringen.

Vandringen

Vädret
Under dessa fyra dagar (fredag e.m till måndag kväll) upplevde vi alla sorters väder utom snö eller hagel. Första kvällen åt vi middag i klar sol, varmt och vindstilla, sista morgonen klev vi upp och såg inte mer än 15m för all dimma, som snabbt susade förbi tätt tätt tätt utanför tälten, och gjorde allting fuktigt och kallt. Vi hade det molnigt, klart, horisontellt spöregn och ibland friska varma vindar.

Klimaten
Starten nere i Abisko var ytterst lummig och grön, ju högre vi sedan kom blev träden och växtligheten tätare och lägre. Högst upp fanns mest sten sten och mossa men ändå här och där skira vackra tappra blommor av finaste slag. Vi har traskat över glaciärer, sett vackra glaciärsjöar, vadat över otaliga jokkar och slutligen på rallarvägen mellan Björkliden och Abisko upplevde vi något som nästan liknade tropisk regnskog.

Maten
Den godaste potionen mat var solklart snabbmakaroner med bacon-lunchen vi åt halvvägs till Låktatjokka-stugan efter en halv dags tuff vandring. Resterande tid åt vi frystorkade måltidspåsar som var uppskattade enkla och goda, gröt till frukost och massor av choklad, nötter, russin med mera som mellanmål. Icke att förglömma vår utomjordiskt goda Souvas-middag första kvällen, vin-tetrorna och det klara jokkvattnet.

Guldklimpar
Första kvällens middag i strålande sol, Jonas som tvättade sig i jokken och förväntningar på vad som komma skall
Bestigningen av monsterberget på väg mot Låktatjåkka-stugan
Glaciärsjöarna, högalpinområdena och Låktavåfflan
Då jag och Jonas åkte ruschkana på sista glaciären
Patriks 7:or
Då vi första gången fick den enorma utsikten över Tårne träsk
Vandringen Björkliden – Abisko längst Rallarvägen

Fakta
Komplett rutt: Abisko – Kårsavagge-stugan – Låktastjåkka-stugan – Björklidens fjällstation – Abisko
Längd: 4 mil
Tid: Tre nätter, fyra dagar

Sist men viktigast: resesällskapet.
Patriks erfarenheter, Jonas obrytbara optimism och Sussies & Helis samarbete
som alltsammans gjorde vandringen toppklass. Vi hade riktigt roligt och det var underbart
att få uppleva hela resan tillsammans. Ni är BÄST!

Gillagillagilla!

GILLA!

Tack!