Ovana

Jag har lagt mig till med en synnerligen urbotat fånig ovana. Jag tror att den kom smygande i samma takt som självförtroendet dalade i somras. Jag fnittrar. Då jag undrar var något finns i en butik, så låter jag ”Ursäkta, tihi” och samma när jag ringer till någon. ”Tihi”. Förutom i jobbintervjusammanhang. Men i alla sammanhang då jag upplever att jag stör på något sätt, så har jag börjat fnittra på ett ”jag är inte på allvar, skyffla undan mig om jag stör”-sätt. Det är jättedumt, fult och så icke-jag det kan bli.

Nu handlar det inte om vilket nyårslöfte eller inte som ska till, ovanan ska BORT! Om det så måste skrämmas bort med våld!
Fattar ni?! Tihi..

Gillagillagilla!

GILLA!

Tack!